Dag 3
Varje morgon borjar likadant har i Summit. Jag vaknar runt 9-10 pa morgonen och klunkar massa vatten for att rena min hals (ar fortfarande jatteforkyld och har ont i halsen). Gar sedan ner for att se om nan ar vaken, vilket de aldrig har varit, eller Matt ar pa jobbet. Gar sedan tillbaka till rummet laser i den otroligt bra boken "Elsas Mode" i nan timme, for att sedan ga upp igen nar jag hor att de andra har vaknat.
Igar skulle Heidi till tandlakaren, alltsa skulle jag passa barnen i ungefar tva timmar. Deras staderska Olivia, som de verkar ha bra kontakt med var dar under tiden. Allt gick valdigt bra. Hegan (som ar tva manader) och Lula (som ar 18 manader) skiljer sig enormt fran varandra. Hegan ar en gigantisk bebis, ater hela tiden och har pa sig klader for barn pa 18 manader. Lula daremot ar jattesmal och man maste tvinga i henne mat om hon ska ha. Ingen av dem skriker/grater speciellt mycket, vilket jag ar otroligt tacksam for. Jag fick dock uppleva den andra sidan igar. Efter att Heidi kommit tillbaka efter sitt tandlakrbesok var hon snabb med att saga att hon skulle vidare for att fixa naglarna med en kompis, sjalvklat var det okej, sa ttjugo minuter senare var hon forsvunnen igen. Jag kan saga att jag aldrig upplevt att ett barn skrikit och gratit sa mycket, hon till och med skakade. tillslut la jag henne ner i en soffa och la over en filt och borjade sjunga med min fruktansvarda stamma. Hon somnade nastan direkt, men da borjade Hegan skrika/grata, hur classic ar inte det? han vackte Lula som borjade grata igen och ja ni forstar, det var verkligen en disaster.
Innan igar hade jag inte utforskat Summit overhuvudtaget sa nar Heidi kom hem gick vi ner till stan/torget eller vad man ska kalla det. Vi motte upp Matt och satte oss pa en italiensk restaurang. Jag bestallde in en pasta som var riktigt god, forvanar mig att jag inte misslyckats med nan mat annu.
Torget har valdigt mycket olika fik allt fron yogurtbar, juicebar till satrbucks. Dar nere ligger aven gymmet och taget som gar raka vagen in till New York. Tanken ar egentligen att jag ska ha kopt att gymkort nu, men med tanke pa halsont och forkylning skulle jag aldrig kunna trana.
igarkvall vid atta sa var det dags for att handla mat. Hela familjen foljde med och det komiska var att vi behovde aka till 3 olika mataffarer for att fa tag pa allt vi behovde. Det ena stallet hade inte diet coke och dte andra hade inte yogurt. Tillslut kom vi hem fran handlingen och da var klockan 10 pm och jag dackade direkt. Har sovit riktigt bra alla natter, vilket ar underbart, brukar inte kunna sova sa bra i nya miljoer.
Bade Matt och Heidi ar jattegulliga, generosa, omtanksamma, snalla och delar med sig av mycket skratt. Nagot jag kan stora mig pa ar att de ar valdigt puttinuttiga ibland. De ber om ursakt hela tiden och fragar alltid "or what do you think?", "Maybe we shouldn't", "it doesn't matter" and so on. Om det ar det enda jag kan klaga pa, finns det alltsa inte sa mycket problem. De vagrar tyvarr att vara med pa bild, men ska forsoka tjuvfota dem nan dag.
The Biggiiii (Kajsaaaaaaaaaa)
Har ar deras gata, ser lite ut som "desperate housewives" gatan, dar husen ligger relativt tatt. De brukar skamta om att de bor pa den fulaste gatan av alla gator i omradet. Runt omkring ar det bara gigantiska hus och da menar jag verkligen gigantiska. Husen pa den har gatan ar mer gulliga...
...forutom deras eget hus som ar valdigt classic
Vadret vill fortfarande inte bjuda pa sig, sa idag tankte jag ga till mallen och gora en ordentligt runda bland alla butiker.
Saknar er alla!
Igar skulle Heidi till tandlakaren, alltsa skulle jag passa barnen i ungefar tva timmar. Deras staderska Olivia, som de verkar ha bra kontakt med var dar under tiden. Allt gick valdigt bra. Hegan (som ar tva manader) och Lula (som ar 18 manader) skiljer sig enormt fran varandra. Hegan ar en gigantisk bebis, ater hela tiden och har pa sig klader for barn pa 18 manader. Lula daremot ar jattesmal och man maste tvinga i henne mat om hon ska ha. Ingen av dem skriker/grater speciellt mycket, vilket jag ar otroligt tacksam for. Jag fick dock uppleva den andra sidan igar. Efter att Heidi kommit tillbaka efter sitt tandlakrbesok var hon snabb med att saga att hon skulle vidare for att fixa naglarna med en kompis, sjalvklat var det okej, sa ttjugo minuter senare var hon forsvunnen igen. Jag kan saga att jag aldrig upplevt att ett barn skrikit och gratit sa mycket, hon till och med skakade. tillslut la jag henne ner i en soffa och la over en filt och borjade sjunga med min fruktansvarda stamma. Hon somnade nastan direkt, men da borjade Hegan skrika/grata, hur classic ar inte det? han vackte Lula som borjade grata igen och ja ni forstar, det var verkligen en disaster.
Innan igar hade jag inte utforskat Summit overhuvudtaget sa nar Heidi kom hem gick vi ner till stan/torget eller vad man ska kalla det. Vi motte upp Matt och satte oss pa en italiensk restaurang. Jag bestallde in en pasta som var riktigt god, forvanar mig att jag inte misslyckats med nan mat annu.
Torget har valdigt mycket olika fik allt fron yogurtbar, juicebar till satrbucks. Dar nere ligger aven gymmet och taget som gar raka vagen in till New York. Tanken ar egentligen att jag ska ha kopt att gymkort nu, men med tanke pa halsont och forkylning skulle jag aldrig kunna trana.
igarkvall vid atta sa var det dags for att handla mat. Hela familjen foljde med och det komiska var att vi behovde aka till 3 olika mataffarer for att fa tag pa allt vi behovde. Det ena stallet hade inte diet coke och dte andra hade inte yogurt. Tillslut kom vi hem fran handlingen och da var klockan 10 pm och jag dackade direkt. Har sovit riktigt bra alla natter, vilket ar underbart, brukar inte kunna sova sa bra i nya miljoer.
Bade Matt och Heidi ar jattegulliga, generosa, omtanksamma, snalla och delar med sig av mycket skratt. Nagot jag kan stora mig pa ar att de ar valdigt puttinuttiga ibland. De ber om ursakt hela tiden och fragar alltid "or what do you think?", "Maybe we shouldn't", "it doesn't matter" and so on. Om det ar det enda jag kan klaga pa, finns det alltsa inte sa mycket problem. De vagrar tyvarr att vara med pa bild, men ska forsoka tjuvfota dem nan dag.
The Biggiiii (Kajsaaaaaaaaaa)
Har ar deras gata, ser lite ut som "desperate housewives" gatan, dar husen ligger relativt tatt. De brukar skamta om att de bor pa den fulaste gatan av alla gator i omradet. Runt omkring ar det bara gigantiska hus och da menar jag verkligen gigantiska. Husen pa den har gatan ar mer gulliga...
...forutom deras eget hus som ar valdigt classic
Vadret vill fortfarande inte bjuda pa sig, sa idag tankte jag ga till mallen och gora en ordentligt runda bland alla butiker.
Saknar er alla!
Kommentarer
Postat av: PiaLia
Martina!
Det där med att lägga filten över små barn är bra i ett lugnande syfte. Tryck dock inte filten över deras ansikte för länge. Då kan det hända tråkiga saker! Och så tyst vill du nog inte att det ska bli;)
Hogan är verklige en rejäl bit! Se till att bli frisk så att du och jättebebben kan lösa gymkort och börja springa lite på löpbandet. Hogan får väl krypa, för han har väl knappast lärt sig gå! Nappflaskan med dietcoke kan ha i ett snöre runt halsen.
Lula kommer snart på vilken go tjej du är och slutar då gråta! Annars får du hojta till så mailar vi lite barnvisor till dig.
Skönt att hör att familjen verkar gullig!
kram
PiaLia
Trackback
